Naturreservatet Haväng och Vitemölla strandbackar

Åtgärder och skötsel av reservatet

Det unika med dessa strandbackar ner mot Hanöbuktens sydligaste strand är den stora andelen sandstäpp som finns i de torra sandhedarna. Det är en av de viktigaste lokalerna i Sverige och innehåller 1/3 av Sveriges sandstäppsareal. Det är alltså en sällsynt naturtyp och den är viktig att bevara.

Under ett par år har naturreservatet blivit restaurerat enligt en skötselplan. Kommunikation och medinflytande var möjlig i en Skötselgrupp med representanter från Havängs Sommarby, Havängs Museiförening, Vitemölla Lejeförening och Fam Brogårdh, Stigalund. I dessa möten deltog dessutom representanter för Stiftelsen Skånska Landskap, Länsstyrelsens naturvårdsenhet, SandLife,  Simrishamns kommun och  Inst för Biologi Lunds Universitet. Detta skedde huvudsakligen mellan 2013 och 2017. Alla möten hölls i fält på plats nere vid strandbackarna. Ett avslutande möte hölls i november 2018.

Sand Life var ett EU understött projekt med avsikt att återställa och bevara naturtypen sandstäpp. Projektet avslutades i juli 2018. Målsättningen var att återställa, bibehålla och förbättra de sandiga livsmiljöerna. SandLife projektet har lett till positiva resultat i strandmarkerna genom insatser från bl a Stiftelsen Skånska Landskap. Stiftelsen ansvarar för 19 strövområden spridda över hela Skåne, Här kan du vandra, promenera, paddla, cykla, bada, rida eller bara njuta av vacker natur. Stor del av verksamheten finansieras av Region Skåne.

Under mötet i november 2018 redovisades en del av de resultat från restaureringen som redan kunnat ses.

Minskningen av fältpiplärkan har hejdats. Det är en trendbrytning de två sista åren. Även nattskärran som lever i halvöppna sandmarker har ökat. Igenväxningsvegetation har trängts starkt tillbaka till förmån för karaktäristiska sandmarksarter som strandvial och martorn. Steklar och skalbaggar som gynnas av öppen sand har ökat där sanden blottlagts.

En bra folder har publicerats med fina bilder, den finns att ladda ner som PDF:  ”Att satsa stort för att gynna det lilla.”  Förutom de vinster man sett angående flora och fauna har igenväxningen av det öppna karaktäristiska landskapet hejdats genom att en stor mängd småtallar och tallskott togs bort. De stora knotiga tallarna, förvrängda av ett kargt kustklimat och östliga stormar, finns kvar. En viss nytillväxt behölls också.

Underhållet förvaltas av Stiftelsen Skånska landskap. En viss underhållsskötsel kan ske med naturajobb och arbetsmarknadsåtgärder. Nya tallskott behöver ryckas.

Ett nytt projekt är under uppsegling. Det heter BushLife. Det syftar till bevarande av trädklädd betesmark, sådan som finns på ängarna sydost om Havängs sommarby. Det finns nu planer på att restaurera den risiga otillgängliga skogen, av en del kallat Firret,  ovanför backarna norr om Klammersbäck. Utmaningen är stor. Problemet är bl a de spridda björnbärssnåren som lätt kommer tillbaka. Det som inledningsvis skulle kunna vara till hjälp är om man släpper dit getter efter huggning och röjning. Problemet med getter är att de är hejare på att rymma. Då behövs tyvärr täta effektiva stängsel. Efter en tid är det meningen att ha vanlig boskap där. Denna restaurering är tänkt ska genomföras under 2019 – 2020.

April-19 CBrange


 

Maletofta

Maletofta är det område som numera är betesmark mellan parkeringen vid Stigalund  och skogen ner mot stranden vid Klammersbäck. 2008 genomfördes metalldetektor undersökningar och fynden syns på bilden ovan.  2009 gjordes arkeologiska utgrävningar där, då även allmänheten fick delta. Under två veckor kom ca 2000 besökare. Fynden har daterats till yngre järnålder (375 – 1050 e Kr) och speciellt vendeltid som sträcker sig mellan folkvandringstiden och vikingatiden, från ca år 550 till år 800. Handel och hantverk påvisas tydligt i materialet från Maletofta, i synnerhet från 700-talet och framåt.

Från Maletofta kommer ett stort och varierat fyndmaterial;  ben/horn, brons, bränd lera, bärnsten, flinta, glas, järn, keramik, slagg, ädelmetall, glasbägare,  metallmynt, guldarmband, romerska denarer mm. Man hittade också smedjor, stolphål, lergolv och grophus. Bilderna visar ett dräktspänne och ett halssmycke från Vendeltid

Mer finns att läsa i rapporten av arkeolog Bertil Helgesson, som ledde utgrävningarna.

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/11082/2014-015-print.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Under sommaren 2019 skulle fler utgrävningar genomföras på Maletoftafältet, men de är för närvarande skjutna på framtiden.


Ålabodsvandring

I juni 2018 genomfördes den traditionella ålavandringen, arrangerad av Ålakademin som har sitt säte i Åhus. Ålakademin startades 1994 och i Ålakademins stadgar står: ”…som syfte att värna ålen, ålfisket, traditionerna kring fisket, den speciella matlagning som ålen är grund för och den tradition som ålagillen utgör.

Ålavandringarna går längs kusten från Åhus söderut. Denna gång var det dags för en vandring från Haväng till Kivik. Uppslutningen var imponerande med kanske över 150 personer inklusive en och annan hund. David Hermansson från Kiviks Museum var en av berättarna och vid de olika ålabodarna kom även någon av de lokala ålafiskarna till tals. Ålafiskare är stolta över sitt ofta hårda yrke och berättar gärna om sitt fiske. Bodarna står med ojämna mellanrum längs hela kusten, och en del besökare hade funderat över vem som har lyckats få en sommarstuga så nära stranden. Men så är det alltså inte.

 

 

På vår vandring fick vi även höra om lite annat längs vår väg. Öradekaren som finns i Verkeån nära Lindgrens länga byggdes ursprungligen på 16-talet som fångstfällor. Sveriges första laxodling fanns 100 m uppströms. Karen restaurerades för ca 8 år sen. David berättade också om Maletofta, fältet innanför tallridån mellan Verkeån och Klammersbäck. Det var ett av norra Europas viktigaste handelscentra på äldre järnåldern/ tidig medeltid. Hårdvaluta var Rav (bärnsten). Platsen  låg redan då skyddad från kusten, det gick inte att segla dit, men troligen drogs pråmar upp längs åarna.

Vandringen fortsatte förbi Stenören, en av ålabodarna. Ålafisket pågår i 90 dagar under augusti, september oktober. Ålen fångas i en Ryssja, som består av en hunnearm (nätarm) 300 meter ut fäst med dragg var 18:e meter. Var och varannan dag töms sista Ryssjan. Fiskarna förr gick till sin ålabod och stannade där i tre månader. Mörkt, kallt och magert. Ibland kom frugan med en fläskabit, annars levde de mest på ålasoppa.

Den europeiska ålen utgör ett och samma bestånd och är i dag klassad som akut hotad av bland annat Artdatabanken. Sverige har sedan tidigare infört omfattande fiskeregleringar för att reducera fisket och stärka skyddet för ålen på olika sätt.

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, inför förbud för fiske efter ål i svenska kustområden mellan 1 november 2018 och 31 januari 2019.  Läs mer om ålen och fisket här.

När vi tagit en fikapaus och passerat Vitemölla passade David på att säga något om marknadsfältet. Tidigare låg det längre söderut, och kom till denna plats 1880. Förr var det en viktig handelsplats med boskap och diverse annat nyttigt förutom nöjesfältet. Vi var många som mindes William Arne och utropana vid strippatälten.  I den täta tältplatsen nedanför själva backen festades vilt natten lång. Till slut blev det alltför hett. 1979 gick 300 raggare bärsärk och eldade bl a upp den gamla ålaboden intill marknaden. Numera är det förbjudet att tälta där.

Efter den uppdateringen på hur lugnt det egentligen inte var förr, gick vi vidare till Kivik där bussar väntade och körde vandrarna tillbaka till utgångsplatsen.


Nytt naturreservat

Straxt norr om Drakamöllans och Kumlans naturreservat invigdes den 20:e maj 2018 Maglehems naturreservat. Länsstyrelsen har tagit bort träd och öppnat upp stora ytor för att öka det öppna beteslandskapet. En ny sammanhängande led, blåvingeleden är uppmärkt och leder 9 km genom de tresammanhängande reservaten. Området är mycket kuperat och utsikten vidsträckt. En del sandblottor är skapade för att bättra på levnadsvillkoren för vissa småkryp. En av de som lever i reservatet är månhornsbaggen. En del tror dock att den heter noshörningsbaggen


Kiviks Äppelmarknad

Det stora evenemanget i trakten under sensommar – höst är Kiviks Äppelmarknad. Det brukar vara 3:e helgen i september. Allteftesom populariteten stigit, har också tiden för marknaden utökats. Numera finns utställningen, korvlådan, glassstånden och en del försäljningstält kvar en hel vecka. Man kan alltså njuta av konstverket äppeltavla gratis när första helgen är över. Även konstverken inne i tältet är imponerande och mycket vackra. Vilket överdåd.